På dagarna spenderar jag större delen av min tid på att rehabilitera mig själv, mot mitt mål att bli självständig igen. Med självständig menar jag att kunna ta hand om mig själv, att kunna gå utan stöttning, att kunna göra saker tillsammans med mina barn på egen hand, utan att behöva vara beroende av andra personer. Detta är något som jag tog för givet innan stroken, men som nu är så frustrerande att inte kunna. Men, jag har aldrig tvivlat på mitt mål och jag uppfyller delmål efter delmål, vilket bekräftar att jag är på rätt väg och närmar mig målet stegvis. Jag får ständigt höra att det inte finns evidens att jag ska kunna bli bättre, så lång tid efter en skada. Det är svårt att inte påverkas av dessa ord, men jag gör mitt bästa för att tänka positivt och slå bort dessa påståenden. Istället lyssnar jag på och omger mig av personer som ger mig kraft och energi att träna vidare och tänja på mina gränser. Jag håller på att bygga upp ett nätverk för professionell hjälp och stöttning på egen hand. Vill du bli en del av mitt team?